Igårkväll hade vi besök av några nyvunna vänner som bor här i Hjuvik. Vi hade en supertrevlig kväll och det var nästan så vi var lite sega i morse.
Juni vaknade f ö 8.30 (välling 06.45) idag. Lykke vaknade samtidigt. Hörde jag ett hurra?!?!
måndag 26 november 2012
Helgen som sådan
Ikväll har vi bakat saffransbullar. Gjorde dem med pärlsocker på istället för russin och det blev så gott! Gör det om ni ska baka, blev mycket godare.
Igårkväll hade vi besök av några nyvunna vänner som bor här i Hjuvik. Vi hade en supertrevlig kväll och det var nästan så vi var lite sega i morse.
Juni vaknade f ö 8.30 (välling 06.45) idag. Lykke vaknade samtidigt. Hörde jag ett hurra?!?!
Igårkväll hade vi besök av några nyvunna vänner som bor här i Hjuvik. Vi hade en supertrevlig kväll och det var nästan så vi var lite sega i morse.
Juni vaknade f ö 8.30 (välling 06.45) idag. Lykke vaknade samtidigt. Hörde jag ett hurra?!?!
söndag 25 november 2012
Tvångsträna
- Mamma, idag ska vi åka till träningen! (med rullande R)
- Ja, vi får se.
- Men du lovade ju det igår!
Hm, man ska passa sig för vad man lovar. #attälskagymini
- Ja, vi får se.
- Men du lovade ju det igår!
Hm, man ska passa sig för vad man lovar. #attälskagymini
fredag 23 november 2012
Aktivitet idag: Slottskogen och megastora Plikta lekparken! Lykke var i extas och sprang som en vilde från den ena aktiviteten till den andra.
Säldammen klarade vi också av. Alltså jag är expert på att lova saker som inte sedan hinns med. Va katten tänkte jag idag, vi får väl gå till den förbenade säldammen fast det är mörkt. Så. Där stod vi. I snålblåst och duggregn. Till slut ville Lykke hem. Hon frös.
Joel hämtade oss och ikväll jag vi ätit färdiga tapas från Ridderheim. Så gott, kan verkligen rekommenderas när man är trött men vill ha nåt gott.
Nu X-factor och fredagsmyyyyys!
Säldammen klarade vi också av. Alltså jag är expert på att lova saker som inte sedan hinns med. Va katten tänkte jag idag, vi får väl gå till den förbenade säldammen fast det är mörkt. Så. Där stod vi. I snålblåst och duggregn. Till slut ville Lykke hem. Hon frös.
Joel hämtade oss och ikväll jag vi ätit färdiga tapas från Ridderheim. Så gott, kan verkligen rekommenderas när man är trött men vill ha nåt gott.
Nu X-factor och fredagsmyyyyys!
måndag 19 november 2012
Yumyum
Dagens fångst: En upptinad påse broccoli som "någon" lagt för oklart antal dagar sen i skafferiet. Trevligt!
söndag 18 november 2012
En liten uppdatering på läget
Juni är vildare än nånsin och ångar på i en rasande fart. Hon öppnar luckor och häller ut bakpulver (självklart i lådan), drar vidare in på toaletten med en stulen strösselburk som hälls på golvet och sen tillbaka ut i köket där hon lyckas få tag i en stjärnanis burk som hälls upp och ner. Toaletten är också välbesökt där hon mer än gärna sticker ner sina små tassar eller doppar ner saker. Kyl och frys öppnas och så smiter hon iväg med en påsen iskall broccoli, såklart helt medveten om vad som är rätt och fel. Ahh jag hinner med andra ord inte med denna lilla virvelvind! Juni, lilla Juni är väldigt karaktäristisk, charmig, har morrande ljud för sig och ropar mammaaaaa och tittaaaaa hela tiden. Hennes mamma är hennes stora idol:)
Lykke, lilla Lykke. Jag vågar nog säga att den värsta trotsåldern är över. Hon är så harmonisk, energisk, snäll och fundersam. För tillfället älskar hon allt som har med bokstäver att göra och kan faktiskt hela alfabetet! Hon målar också gärna i sin Hello Kitty målarbok, eller leker "mammapappabarn" eller andra rollekar.
Såklart så finns det dagar då allt går fel och hon sätter sig på tvären, men överlag så går det att resonera med henne och häva bråket innan det eskalerar, vilket är så skönt för både henne och oss. Mer harmoni helt enkelt, lugnt och skönt i vardagen.
Över lag så flyter allt på helt ok, man har liksom kommit in i det här med två barn nu. Men det har tagit sin lilla tid och jag kunde nog aldrig tro att det skulle vara så mycket mer med ett barn till.
Jag var den som innan ryckte på axlarma åt dem som höjde ett varnande finger och sa "med barn nummer två kommer den stora utmaningen". Jag tänkte bara att hur mycket mer kan det vara? Det visade sig vara mer än dubbelt så mycket. Den lilla lilla egentid som man upplevde att man hade med ett barn förintades helt med barn nummer två. Det är lätt att känna sig otillräcklig. Men som sagt sen en tid tillbaka så har allt blivit lättare och nu ser man så många fördelar med att ha barn ganska tätt som vi ändå har. De leker mer och mer med varandra och har verkligen roligt ihop och skrattar och busar. Den synen är såklart helt underbar, syskonkärlek när den är som bäst. Tjuvnyp förekommer också, mest från den lilla hönan som gärna sätter tänderna (bokstavligen...) i storasyster.
Snart är det dags för dagis för Juni, usch man får sån separationsångest! Min lilla bebis ska lämnas in och klara sig utan sin mamma hela dagarna. Men erfarenheten med Lykke säger ändå att det kommer att bli bra. Jobbigt till en början men bra i tillslut. Och jag kommer säkert att hitta gnistan i att börja jobba igen. Men man är ju lite lätt ur fas ska jag erkänna. Självförtroendet får sig en liten törn och det känns knappt som man kommer ihåg vad man jobbar med. Men även där, vet jag att jag kände likadant efter föräldraledigheten med Lykke och att det blev bra när man väl satt på plats med kaffekoppen framför datorn.
Lykke, lilla Lykke. Jag vågar nog säga att den värsta trotsåldern är över. Hon är så harmonisk, energisk, snäll och fundersam. För tillfället älskar hon allt som har med bokstäver att göra och kan faktiskt hela alfabetet! Hon målar också gärna i sin Hello Kitty målarbok, eller leker "mammapappabarn" eller andra rollekar.
Såklart så finns det dagar då allt går fel och hon sätter sig på tvären, men överlag så går det att resonera med henne och häva bråket innan det eskalerar, vilket är så skönt för både henne och oss. Mer harmoni helt enkelt, lugnt och skönt i vardagen.
Över lag så flyter allt på helt ok, man har liksom kommit in i det här med två barn nu. Men det har tagit sin lilla tid och jag kunde nog aldrig tro att det skulle vara så mycket mer med ett barn till.
Jag var den som innan ryckte på axlarma åt dem som höjde ett varnande finger och sa "med barn nummer två kommer den stora utmaningen". Jag tänkte bara att hur mycket mer kan det vara? Det visade sig vara mer än dubbelt så mycket. Den lilla lilla egentid som man upplevde att man hade med ett barn förintades helt med barn nummer två. Det är lätt att känna sig otillräcklig. Men som sagt sen en tid tillbaka så har allt blivit lättare och nu ser man så många fördelar med att ha barn ganska tätt som vi ändå har. De leker mer och mer med varandra och har verkligen roligt ihop och skrattar och busar. Den synen är såklart helt underbar, syskonkärlek när den är som bäst. Tjuvnyp förekommer också, mest från den lilla hönan som gärna sätter tänderna (bokstavligen...) i storasyster.
Snart är det dags för dagis för Juni, usch man får sån separationsångest! Min lilla bebis ska lämnas in och klara sig utan sin mamma hela dagarna. Men erfarenheten med Lykke säger ändå att det kommer att bli bra. Jobbigt till en början men bra i tillslut. Och jag kommer säkert att hitta gnistan i att börja jobba igen. Men man är ju lite lätt ur fas ska jag erkänna. Självförtroendet får sig en liten törn och det känns knappt som man kommer ihåg vad man jobbar med. Men även där, vet jag att jag kände likadant efter föräldraledigheten med Lykke och att det blev bra när man väl satt på plats med kaffekoppen framför datorn.
Söndag igen
Känns som det nyss var söndag, den här veckan bara försvann. Joel har varit i Stockholm hela helgen och jag har haft förmånen att ha Lisa och lilla söta Stina här. I fredags var också Frida och barnen över och på kvällen anslöt Rebecca. Så himla mysigt! Eftersom jag inte lyckades knäppa en enda bild så kan ni se en hel del fina hos Lisa och Frida.
torsdag 8 november 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)