Juni har verkligen ändrat sig. Hon tar för sig, rycker och sliter i allt och pratar högt med nedsänkta ögonbryn. Vad hände med den lilla bebisen som bara låg och sov och hade så ljus stämma att man knappt hörde när hon skrek? Jag antar att hon förstått att i den här familjen så får man se till att ta sin plats. Lykke är lite smått chockad över lillasysters framfart och utagerar detta genom ännu mer trots och propsar på uppmärksamhet hela tiden. Helst skulle man vilja dela sig itu och kunna tillgodose dem båda. Lykke är ju ändå bara 3 år, och måste så få vara också. Samtidigt som jag definitivt tror att det är bra med syskon ur den synvinkeln, att man får lära sig att visa hänsyn, vänta på sin tur osv. Det är hursomhelst igen lätt match. Men vi gör så gott vi kan. Mer kan man inte göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar