Idag hade vi utvecklingssamtal för Lykkeliten. Det där är en väldigt märklig känsla, att gå på utvecklingssamtal för sitt barn, är man redan där i livet?!
Kom dit vid 15 idag och pratade med söta Sofie. Fick veta att vi har en mycket pratglad liten tjej som dessutom är MYCKET envis (nu förstår jag ingenting...;)) Lykke älskar också att måla, något som hon säger att hon vill göra hela tiden. Lilla älsklingen! Hon är nästan alltid glad och leker alltid med My. Det där var ovanligt sa de, att så små barn leker med varandra. Men det gör Lykke och My. De sa också att när en av dem är borta så blir den andra inte riktigt så glad som de brukar vara. Går liksom lite på halvfart. Sötnosar:)
De är ju som syskon:) Gosiga ungar! Puss puss
SvaraRadera