Smedjegatan i stan. Värkar som kommit och gått under flera dagar. Det var på G, så mycket visste jag. Vi hade ringt in Janet då jag tydligt kände att lilltjejen hade för avsikar att att komma ut snart. Då Lykke kom 6 timmar efter första värken så hade jag fått uppmaningen av min barnmorska att åka in vid minsta känning på förlossning. Sagt och gjort så packade vi in oss i bilen, förväntansfulla och lite nervösa. Kom in till Mölndals förlossning och efter undersökning blev vi hemskickade igen. Mycket snopet och nästan lite besviket, vaddå hemskickade?! Vi skulle ju föda barn! Det andra dessutom. Tog en tur förbi Mc Donald´s, för ett rejält skrovmål. Väl hemma igen så kom värkarna allt mer tätt och att utföra ett värkarbete på 38 km2 med en sovande 2,5 är bara det en bravur. Runt 03.30 så kände jag att värkarna var så regelbundna att nu åker vi in. Väl inne så blev vi visade till specen, specialistförlossningen, då det inte fanns plats nån annanstans. Värkarna kom allt tätare och jag fick bra hjälp av lustgasen. Till och med så god hjälp att barnmorskan sa till mig att ta det lite lugnt med den. 06.45 så kom krystvärkarna from hell och jag kände att nu kommer hon! 110908 kl 07.10 kom hon, med massa kolsvart hår. Lilla älskade Juni, vi älskar dig så och är så tacksamma och glada över att få ha fått dig till vår familj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar