Huvudvärk och prioriteringar

Spänningshuvudvärken har ett fast grepp om mitt stackars huvud. Måste ta mig mer tid till att vila. Lättare sagt än gjort. Ser mer än någonsin fram emot årets semester. Tänk att vi faktiskt roddat ihop ett år med planering, jobb och dagis! Alla småbarnsföräldrar idag är beundransvärda. Det är mycket som ska pressas in i vardagen, harmoniska barn, en lyckad karriär, middagen ska stå på bordet varje kväll, egentid och träning och sen ska man försöka få lite tid ihop som par också.
Man får ju såklart lägga ner ribban, och försöka tänka på vad som är viktigast just nu i livet. För mig är det enkelt, just nu så går tid till Lykke, mig själv och Joel först. Jobb får komma i andra hand, jobba kan man göra sen.
Nu - hämta Lykkeliten på dagis, TGIF!

Skickat från min iPhone

Nervöst sammanbrott?

Man kan tro att jag inte fått nog av nagelbitandet och gett mig på tangentbordet. Men så är det inte. Lykkeliten har roat sig med att pilla bort knapparna på min jobbdator. Har nu beställt och fått ett nytt tangentbord, så nu hoppas vi att det får vara ifred...

Lykke har klätt sig HELT själv. Då menar jag att hon hämtat kläder i byrån och tagit av pyjamasen och tagit på sig kläderna hela vägen. Stod klar i hallen och väntade. Mycket praktiskt där sparade vi 5 min av den värdefulla morgontiden:) Blev ganska fin kombination ju!

Slappar under filt

Det är så härligt nu när man kan vara ute hela eftermiddagarna. Underbart att ta hem en sommarskitig liten unge till ett bad, äta middag, läsa saga för att sen somna helt slut av den friska luften(detta inkluderar både barn och föräldrar...).
Idag har Joel och Lykke varit i lekparken med Frida och My. Jag har bara drivit omkring på stan och haft ett par timmar för mig själv. Så skönt!

Lekeparken

Idag efter dagis blev det en islatte och lekparkshäng. Hemma först vid 19, underbara sommar tack för att du äntligen är här!

Kollar sälarna i Slottsskogen

Glass, korv och slappande på filt. En tur till lekparken också och Barnens Zoo. Underbar dag!

"Nu räcker det"

Lykke har fått kläm på R:en i uttalet. Det är bara det att göteborskan är överhängande och lilla fröken rullar ordentligt på r:en när hon säger "nu räcker det" eller liknande. Ingen småländska här inte till Joels och mitt förtret;)

Skickat från min iPhone