Faror överallt

Vi har det så bra. Njuter verkligen av att bara vara här. Igår var det dock lite dramatik här. Juni kröp mot locket till grillen och la handen mitt på. Brände fingertopparna och delar av handflatan och var såklart helt förstörd. Efter samtal till sjukvårdsupplysningen så kom vi ändå fram till att vi inte behövde åka in med henne utan det räckte att bara ge henne alvedon. Tillslut somnade hon, av ren utmattning och har faktiskt sovit gott hela natten. Idag har hon blåsor och vill helst inte röra nåt med handen. Trots att man vet att olyckan snabbt är framme och att i ett oövervakat ögonblick så händer en olycka så lätt, så känner man sig verkligen värdelös som förälder när nåt sånt här händer. Men samtidigt måste man vara snäll mot sig själv och inte klandra sig själv för hårt. För det är ju inte sista gången en olycka händer. Det vet man med all säkerhet.