söndag 2 maj 2010

Mardrömsdygn

I fredagskväll var vi ett glatt gäng hos Mattias och Frida. Vi smaskade på skaldjur, surdegsbröd, sallad, vitt vin och en chokladfondant bakad av Maria. My hade feber och Lykke var förkyld men var ändå på ett strålande humör. Mamma som är uppe, tog med sig lillfisen in på kvällen så vi kunde sitta kvar och prata och umgås. Jag märkte redan då att hon hade aningen svårt med andningen. På natten vaknde hon redan vid 2 och hade stora problem att få luft. In på barnakuten där vi fick snabb hjälp i form av Ventoline som hon andades i från en mask. Skrik och gråt, inget kul alls. Hem igen vid 5, då var hon ok men ändå inte helt bra. Vid 6.30 var det dags igen, denna gången var det ännu värre. In till akuten igen, gå före alla i kön och upprepa samma behandling. Denna gång fick hon även kortison som ska vara mer läkande och långtidsverkande. Läkaren skrev ut recept, vi fick med oss en mask hem så nu kunde vi ge henne direkt hjälp hemma om det kom tillbaka. Lykke lekte och var så glad hela dagen. Vi körde med masken, men tyckte ändå att det inte riktigt ville släppa. Tredje gången gillt så åkte vi in till Östra en sista gång igårkväll och då släppte det! Hon sov hela natten ända fram till halv nio. Extra tack till mamma som varit här och hjälpt till, iom att Joel är nyopererad så har han inte kunnat hjälpa till så mycket som han velat. Idag är det stillsamt på Viktoriagatan 8, sömn och vila är prio.

2 kommentarer:

  1. Snubblade in här och upptäckte att även lilla fina Lykke har en blogg (snabbast i världen, not... ;-) ). Stackars liten - och föräldrar!!! Hoppas verkligen att hon mår bra nu lilla tjejen. Vet de varför hon fick problem med andningen - bara täppa och förkylning eller något annat? Stor kraaaam på er i alla fall och hoppas att ni mår bra alla tre!!! /Tora och Selma =)

    SvaraRadera
  2. Nämen heej Tora! Va kul att du hittat hit:) Ja, det har inte varit kul alls i helgen.. Lykke har haft såna problem tidigare och det är verkligen inget man önskar att någon ska behöva gå igenom. Det är en ny känsla det där, när ens barn blir sjukt. Nu är hon iaf piggare, vilket är så skönt! Hur mår ni, och framförallt lilla Selma? Snart ett år sen vi sågs, helt galet vad tiden går! Hoppas vi ses snart snart! Kramar och hälsa familjen!

    SvaraRadera