Vi har precis haft första utvecklingssamtalet för dotter nummer två. Och det går verkligen bra för henne, lilla skruttan. Ovanligt bra, Lykke hade mer separationsångest (mer normal skulle jag tro) men Juni är väldigt obrydd när vi lämnar henne. Ett riktigt dagisbarn.
Hon är en av gruppen och tar verkligen för sig. En vilja av stål och det är ingen som sätter sig på henne minsann. Då gruppen har blandade åldrar så har "lilla Juni" blivit klassens clown som gör allt man inte får, vilket de större barnen tycker är kul. Hon är alltid som en sol, och är väldigt pratig och för långa konversationer (det är bara orden som saknas). Dock sen hon började dagis, så märker vi att det ploppar upp nya ord hela tiden och hon anstränger sig till max för att härma. Hon är väldigt duktig fysiskt och klättrar och är smidig i kroppen. Å så den där viljan, som även visat sig på dagis. Att lägga sig ner skrikandes, illvettes arg när hon inte får
som hon vill (görs hemma nu). Snart kommer det, det vet vi sen innan. Jag pratar såklart om 2,5 års trotsen. Lykke som är så lugn och fin nu, då kommer nästa och avlöser. Bring it on!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar